✨ Kentauren – fortsättningen: årtalet som skrev sig självt.

Den där kentauren verkar inte riktigt färdig med mig.
Jag trodde att den bara skulle visa sig den där gången – ni vet, som en symbolisk hälsning från Universum, ett budskap jag fick ta emot och sedan gå vidare med.

Men tydligen hade den andra planer.

För nu har den på något sätt lyckats ta sig in i mina adventskort.
Ja, du läste rätt.

Jag satt helt lugnt och förberedde årets adventskort – en mysig stund, fylld av närvaro och skaparlust.
Men när jag senare gick igenom korten såg jag något märkligt.
På varje kort stod det 2026.
Inte 2025 – utan 2026.

Alla. 25. Kort.

Först skrattade jag. Tänkte att jag nog varit trött eller i min egen värld.
Men känslan som kom direkt efteråt var för tydlig för att ignorera.
Det var inte ett misstag.
Det skulle stå så.

En varm, nästan elektrisk energi spred sig i kroppen – den där känslan när man vet att något större är i rörelse, även om man inte förstår vad ännu.
Som om framtiden redan viskar genom små detaljer.

Sedan dess har jag fortsatt skriva 2026 utan att tänka på det.
Det bara händer. Som autoskrift.
Som om något inom mig redan vet att 2026 bär på något betydelsefullt.

Och varje gång jag känner in i den energin, dyker kentauren upp igen.
Stillastående, vaken, avvaktande – som om den säger:
“Vi är inte klara än.”

Jag vet ännu inte vad som kommer att ske, men känslan är klar:
2026 är året då något nytt börjar röra sig. En port öppnas.
Kiron-energin, den sårade helarens visdom, känns starkare än någonsin.
Kanske är det året då allt helande får ta fysisk form.
Då såren inte bara blir historia – utan grund till något nytt.

Så jag stressar inte fram svaret.
Jag bara lyssnar. Ler lite åt att kentauren tydligen gillar att hålla i pennan.
Och innerst inne vet jag att när 2026 kommer, kommer jag känna igen det.

För det har redan skrivit sig genom mig.